Mycket som händer.

Då det inte blev något med ”vanligt ” sommarjobb så har jag istället fokuserat på att få klart det digitala-albumet och att göra den klar innan dramapedagog utbildningen börjar igen i mitten av augusti. .

En nära vän hade rätt som vanligt i det hon lärde mig för några år sedan när ja ville göra ett performance och inte visste om ja skulle få ihop det. ”Börja du så kommer de som resonerar med det att komma till dig” och sedan har jag fortsatt så.

Har kommit igång äntligen med att hålla i impro-workshops. Det är så kul och ja lär känna nya positiva ,kreativa människor som vill saker, som har mål och drömmar som de lever efter. Jag antar att det har att göra med min egna utveckling att göra, att jag äntligen sänder ut de energier som jag vill få av andra. Finns det inte tillgång till trygga kreativa rum, får en skapa sina egna plattformar. Det enda som behövs är ett inre behov och vilja.

Idag är jag tacksam för livet och de som jag har lärt känna och kommer lära känna och allt som jag kan göra i det livet. Jag förstår att det är något en måste hitta i sig själv och bygga upp inifrån , att det inte går att lära ut .En känsla av inre frid som börjat komma oftare, och det skrämmer mig inte längre lika mycket . Trygghet.

Varför hela tiden leta utanför sig själv , försöka fylla sig med andra, eller att söka i det materiella att försöka fylla ett imaginärt tomrom, när en kan använda det en redan har och kan utvecklas och få blomma i det ? Jag har senaste två åren åter byggt upp min självkärlek och har större självtillit till min intuition,och har alltid haft en inre röst som säger att ”Klart som fan jag kan och kommer visa dem jävlarna. ” Men det jag skapar är innerst inne till för mig, för att det får mig att må bättre, att få uttrycka det som inte går att förklara på annat sätt. Sen desto äldre jag blir desto mer förstår jag vikten av att inte gömma sig, utan att våga. Våga tala, våga ta sin plats. Och framförallt veta sitt egenvärde.När jag var tonåring handlade det om revolt och förvirring, att sjunga till punk låtar var coolt men en förstod inte komplexiteten bakom ilskan och orden. Tänker att mår jag bra av att uttrycka och skapa något kommer det även vara av nytta till andra. Och det ger som allt annat, ringar på vattnet. Läste en av Astrid Lindgrens barnböcker idag, den handlar om en liten föräldralös flicka när fattigdomen var utbredd i Sverige. Det var så fasansfullt rått och så vackert på samma gång. ” Jag läste högt för mig själv och det kändes som att Astrid var där med mig. Tänkte på hennes otroliga envishet och viljan att kämpa för livet och sina barn, och alla barn. Samt det starka engagemanget för mänskliga rättigheter. Vilken konstnär och förebild/Mentor.När ja var liten och såg henne på tv var det hennes födelsedag och hon var redan gammal. Men personliga livshistorier och berättelser har inget bäst föredatum de är tidlösa och de blir också ett viktigt avtryck för att bättre förstå det som händer och det som varit.. Så viktiga och inspirerande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s